Jämförande mätning

Hur fungerar Naturvårdsverkets kväveoxidavgift?

Syftet med kväveoxidsystemet är att sänka NOx-utsläppen från pannor och gasturbiner för el- eller värmeproduktion i Sverige. Systemet innefattar en panna eller gasturbin så snart de producerat mer än 25 GWh under innevarande kalenderår. Mer detaljer om vilka som innefattas och de undantag som finns att läsa i lag 1990:613. T.ex. ingår inte massaindustrins sodapannor.

Varje anläggning som ingår i kväveoxidavgiften behöver lämna in en deklaration senast den 25 januari varje år. Den ska innehålla hur många kg kväveoxid som släppts ut och hur mycket energi som producerats.

Kostnad per kg kväveoxid

För varje kg kväveoxid som släppts ut får anläggningen betala 50 kr. Sedan får anläggningen tillbaka pengar för varje MWh som producerats.

Återföring per producerad MWh

När alla deklarationer är klara för föregående år beräknas återföringsbeloppet kr/MWh och i stort sett hela avgiften (förutom ca 1 % till administrativa kostnader) fördelas ut till anläggningarna utifrån mängden producerad energi. På så sätt gynnas anläggningar som producerar mycket energi och har förhållandevis låga kväveoxidutsläpp då de får tillbaka mer pengar än vad de betalat i avgift.

Vilken effekt har
NOx-avgiftsystemet haft?

Nox mätningarSpecifika utsläpp av NOx (källa naturvårdsverket.se)

Statistik från 2015
Antal anläggningar:                     272
Antal produktionsenheter:          401
NOx-utsläpp:                               11 391 ton
Nyttiggjord energi:                      66 561 807 MWh
Relativt utsläpp:                          46 mg/MJ

System för kväveoxidregistering eller schablon?

Om en panna producerar mer än 25 GWh på ett år och blir en del av NOx-avgiftsystemet är det en stor fördel om man har ett system för att registrera hur många kg NOx som släppts ut och hur mycket energi som producerats. Om man inte har ett godkänt sådant system beräknas avgiften schablonmässigt med 0,25 g NO2/MJ tillfört bränsle och det blir oftast mycket dyrare. För att få systemet godkänt behövs en godkänd jämförande mätning per kalenderår utförd enligt NFS 2016:13.

Behöver pannans system mäta NO eller NOx?

För att få ett system godkänt för kväveoxidregistrering så behöver man dels mäta NO-halten i pannans rökgaser och dels behöver man beräkna eller mäta rökgasflödet. För fasta mätsystem som enbart mäter NO gäller följande: Om NO2-andelen är 2 % eller under vid jämförande mätning ska ett fast påslag på 2 % användas. Om NO2-andelen är över 2 % ska den framtagna andelen användas som påslag. Om ingen NO2-andel fastställts vid jämförande mätning ska 10 % användas som procentuellt påslag. Anläggningsägaren bestämmer själv om NO2-andel ska fastställas eller ej vid jämförande mätning.

Vilka metoder kan användas för att bestämma rökgasflöde?

Beräkning
Det vanligaste sättet är att det fasta systemet beräknar rökgasflödet genom att utgå ifrån avgiven effekt, en analys av bränslet (effektivt värmevärde, elementaranalys, fukthalt) samt O2-halten i rökgaskanalen. Med dessa komponenter är det relativt lätt för mätvärdesinsamlingssystemet att beräkna flödet. För att flödesmätningen ska stämma måste nya bränsleanalyser utföras så ofta som bränslets sammansättning ändras markant.

Om t.ex. fukthalten i ett träbränsle skiljer 10 % så är det stor sannolikhet att den jämförande mätningen blir underkänd p.g.a. för stor differens mellan det fasta mätsystemet och mätkonsultens.

Mätning
Att mäta flöde är det som mätkonsulten alltid ska välja i första hand om förutsättningarna finns. I andra hand beräknar mätkonsulten flödet. Anläggningar som eldar avfall måste också mäta rökgasflödet då bränslet är så pass inhomogent att en representativ bränsleanalys är omöjlig. Om det fasta mätsystemet mäter rökgasflöde så är det inte beroende av O2 och då räcker det med att kontrollera NO/NOx samt rökgasflöde i den jämförande mätningen.

Vilka är kraven för att få utrustningen godkänd för NOx-avgiftsystemet?

För inhomogena bränslen som t.ex. flis, grot eller avfall så ska utvärderingen ske på 10 st mätvärdespar  á 60 minuter (ett mätvärde från pannans mätsystem och ett mätvärde från mätkonsultens instrument). När det gäller homogena bränslen som t.ex. olja eller gas så räcker det med 10 mätvärdespar á 20 minuter. Om det fasta mätsystemet växlar mellan två eller fler pannor behöver en av pannorna mätas i 10 h och övriga pannor i 5 h vardera.

En mycket viktig del är att system lagrar mätvärden och utifrån det kan producera dygns-, månads- och årsrapporter. Även konstantrapporter och referensgasrapporter ska kunna tas fram.

Utvärdering av NO/NOx vid jämförande mätning (10 mätvärdespar)

– Standardavvikelsen får vara högst ±5 % om fasta mätsystemets medelvärde är över 50 ppm och högst ±2,5 ppm om medelvärdet är under 50 ppm.

– Mätparsskillnaden får vara högst ±10 % om medelvärdet är över 50 ppm och högst ±5 ppm om medelvärdet är under 50 ppm.

10-mätvärdespar jämförande mätning

Utvärdering av flöde vid jämförande mätning (10 mätvärderspar)

Flödesmätning
Detta gäller när mätkonsulten mäter rökgasflöde oavsett om det fasta mätsystem beräknar eller mäter.

– Standardavvikelsen får vara högst 5 %
– Mätparsskillnaden får vara högst 15 %

 

Beräkning A
Denna beräkning används när mätkonsulten inte kan mäta flöde och bränslet i aktuell panna är inhomogent t.ex. flis. Det som utmärker denna beräkning är att mätkonsulten tar ett eget bränsleprov och lämnar in för analys. Övriga parametrar (tillförd effekt och O2-halt) hämtas från fasta mätsystemet. Syftet med denna beräkning är för att se om fasta mätsystemet använder en bränsleanalys som är representativ för det bränsle som eldas vid jämförande mätning. Om flödesjämförelsen vid beräkning A blir underkänd kan anläggningsägaren behöva uppdatera sina rutiner kring bränsleprovtagning.

– Standardavvikelsen får vara högst 2,5 %
– Mätparsskillnaden får vara högst 5 %

 

Beräkning B
Denna beräkning används alltid när beräkning A används samt när bränslet är homogent t.ex. naturgas, EO1 eller EO5. Vid denna beräkning använder mätkonsulten enbart värden från fasta mätsystemet, även bränslekonstanterna till skillnad från beräkning A. Syftet med denna beräkning är att fastställa att fasta mätsystem, utifrån exakt samma grunddata, beräknar flödet korrekt.

– Standardavvikelsen får vara högst 1,5 %
– Mätparsskillnaden får vara högst 3 %

När behövs utvärdering av O2?

Om fasta mätsystemet beräknar rökgasflödet är beräkningen beroende av en korrekt mätt O2-halt, ett korrekt värde på uttagen effekt, verkningsgraden (för det behövs en korrekt temperaturmätning direkt efter pannan) och en korrekt bränsleanalys. Korrekt värde på uttagen effekt kontrolleras inte och bränsleanalysen kontrolleras eventuellt genom beräkning A. Temperaturen efter pannan kontrolleras av mätkonsulten genom stickprov. O2-halten ska kontrolleras om beräkning av flöde sker och ligga inom följande gränser:

– Standardavvikelsen får vara högst 0,25 vol% på uppmätt värde
– Mätparsskillnaden får vara högst 0,50 vol% på uppmätt värde
– Temperaturmätningen efter panna får avvika maximalt 10° C

Checklista – Vad är skillnaden med nya NOx-föreskriften NFS 2016:13?

Om du uppfyller kraven i NFS 2004:6 så behöver du fundera på följande för att bli godkänd enligt den nya föreskriften NFS 2016:13 som börjar gälla från och med 1 juli 2017:
– Krav på referensgaskontroll minst 1 gång per kalendermånad (även O2 om flödet beräknas). Vid för stor avvikelse mellan två kontroller tillämpas i första hand ersättningsreglerna och efter det infaller schablon på perioden mellan kontrollerna. Välj halt på referensgas för NO nära förväntat mätvärde vid normal drift. För O2 får luft användas som referensgas.
– Krav på fukthaltsbestämning av inhomogena bränslen minst en gång per månad om flödesberäkning tillämpas. Fullständig analys (effektivt värmevärde, fukthalt och elementaranalys) minst en gång per år.
– Jämförande temperaturmätning efter pannan ska utföras under samma tidsperiod som O2/NOx om flödesberäkning tillämpas.
– Möjligheten att använda QAL2-kalibrerade värden (dock ej validerade värden) till NOx-avgiftssystemet finns nu. QAL2-rapporten och funktionen måste skickas in till Naturvårdsverket för godkännande.
–  Detta gäller fasta mätsystem som enbart mäter NO: Om NO2-andelen är 2 % eller under vid jämförande mätning ska ett fast påslag på 2 % användas. Om NO2-andelen är över 2 % ska den framtagna andelen användas som påslag. Om ingen NO2-andel fastställts vid jämförande mätning ska 10 % användas som procentuellt påslag. Anläggningsägaren bestämmer själv om NO2-andel ska fastställas eller ej vid jämförande mätning. Finns inte längre något krav på NO2-konverter.
– Växlande system bör fortsätta att växla vid jämförande mätning. D.v.s. de bör inte låsas till den panna som mäts.
– Spårämnesmetod godkänd metod för att utföra jämförande flödeskontroll.
– Rapporten för jämförande mätning bör nu innehålla: Information om datainsamlingssystem (programvara), hur data har erhållits, backupintervall, kontroll och dokumentation om löpande kontroller utförs samt bilaga med kalibrerdrift.
– Kraven för när beräknat flöde får användas vid jämförande mätning har skärpts. Brister som t.ex. avsaknad av mätuttag eller bristfällig arbetsmiljö är inte tillräckligt. Endast om resultatet från den strömningstekniska undersökningen visar att kraven i SS-EN 15259 ej är uppfyllda får flödet beräknas.
– Nedre detektionsgräns ska fastställas en gång per kalenderår. Finns inget krav på vem som utför detta moment.
– Linjärisering av instrumentet ska minst utföras en gång vart tredje år. Finns inget krav på vem som utför detta moment.
– Vid icke godkänd jämförande mätning har verksamhetsutövaren 10 veckor, från mättillfället räknat, på sig att utföra en undersökning och utan dröjsmål vidta korrigerande åtgärder.

Print Friendly, PDF & Email